|
Kunstraum Kreuzberg / Bethanien, Berlin 2008
När
jag var 14 år gammal var jag med i en konfirmations grupp. Konfirmera
sig var något som de flesta gjorde där jag växte upp.
En dag skulle vi diskutera gott och ont och vår konfirmations ledare
hade hyrt filmen ”När lammen tystnar”. När jag nu
tänker tillbaka, kan jag inte minnas filmen så väl. Men
jag minns en scen och jag minns hur jag med fasa tänkte att ”är
det sådan jag kan bli av min önskan att vara tjej?”
På en vägg i utställningen Rotes Haus var det ett uppslaget
hål i väggen. Om du stack in ditt huvud fick du mellan väggarna
se en kopia av rummet ifrån scenen i ”När lammen tystnat”
uppbyggt i dockhus storlek. I mitten av dockhusrummet var en videofilmad
sekvens av mig där jag dansar som seriemördaren Buffalo Bill
gör i scenen. På det sätt som det var uppbyggt upplevdes
rummet och videosekvensen av mig som helt tredimensionell.
Efter ca en halv minut blev du kraftigt bländad av en blixt. Efteråt
hade du på din näthinna en stillbild av mig som följde
med dig i ungefär 10 min. Bilden gick inte att få bort ens
när du blundade.
|
|